Tokig kattant och småbarnsmamma

Byggarna har hittat ett par nya skojigheter under rivningen: De tre fönstrena i arbetsrummet, där glasrutorna var nybytta när vi köpte huset, har ruttna karmar nertill. Så fort ruttnar inte trä, så de har alltså satt in nya glas i murkna karmar! Obegripligt!!!
Det är naturligtvis inte standardmått på fönstrena, så för att snabba upp bygget byter vi till fönster med standarmått. De blir inte lika höga men lite bredare. Det bli bättre!

Dessutom hittade byggarna några murkna bädor i taket som nu är utbytta.

Nu har de rättat till problemet med fuktspärr mot altangolvet, byggt upp ytterväggen igen och håller för fullt på att spika panel på utsidan. På sikt ska vi byta ut panelen på hela huset till locklistpanel. Både för att vi vill byta stil, från den moderna panel som sattes dit på 70-talet till en lite äldre stil och för att det i dag inte är korrekt gjort, framför allt runt alla fönster. Som tur är verkar panelen inte ha tagit skada, så det är inte akut, men när vi ändå måste sätta upp ny panel på väggarna runt lilla altanen passar vi på att sätta den nya. Det kommer nog att se lite märkligt ut tills vi har bytt på hela huset, men det får vi ta.

Snart ska de börja bygga en ny bärande vägg och sätta upp en ny bärande balk innan de sista väggsnuttarna vi vill bli av med kan rivas. Det har blivit mycket rivning! I dag hämtades den FJÄRDE fulla containern och en femte ställdes dit. De första tre containrarna fyllde Calle själv, så det är ca 4,5 ton bråte han har rivit och burit ut!!! Calle är fantastisk!!!

Nu har vi inlett nästa fas i renoveringen: tillbygget.

Det ska bli våran master suite med sovrum, klädkammare, badrum och arbetsrum. Det var en av de stora fördelarna med det här huset att Calle och jag skulle kunna få en helt egen avdelning och barnen skulle få hela övervåningen för sig själva. Perfekt när de blir tonåringar! Då kan de få poppa loss bäst de vill utan att vi blir arga på varandra.

Huskroppen som är aktuell nu byggdes till ovanpå garagetaket, som tidigare varit altan, någon gång på 70-talet. Just nu är allt utblåst utom de nakna ytterväggarna, och på en vägg är till och med en del av ytterväggen riven. Det dök naturligtvis upp en liten oväntad och otrevlig överraskning när allting revs.

I altangolvet fanns det en golvbrunn, som olyckligtvis hamnade innanför väggen när huset byggdes till. Det var så korkat gjort att det fortsatte att rinna vatten under väggen (där förstås träreglar låg direkt på betongen utan fuktspärr) in under golvet och ner i golvbrunnen. Det fanns alltså rätt mycket ruttet trä i väggen.

Den murkna väggen är riven nertill, golvet är nerbilat till betongbjälklaget, den lilla altanen som är kvar är nerbilad och golvbrunne är igengjuten. Dags att börja bygga upp igen, med korrekta fuktspärrar!  Vi fick också veta varför den delen av huset varit så kall vintertid: isoleringen har varit riktigt dålig, på sina ställen näst intill obefintlig.

Barnen och jag är i Funäsdalen och åker skidor. Det låter hurtigt och bra, fast det är bara C och B som åker skidor. Jag har hosta, så jag håller mig till lugn. Barnen har skidskola på förmiddagarna och blandat utförsåkning på egen hand i barnbacken och längdåkning med morfar på eftermiddagarna. De stormtrivs ute i snön!

Det var isigt i backen och lite jobbigare att svänga och bromsa.

Yes! Jag klarade det!

Nu börjar det gå fort.

Oj, vad fort det går!

Hjääälp!

Delilahs päls blev faktiskt riktigt bra! Nya schampot och/eller det faktum att jag testade att inte använde balsam har gett lyckat resultat. Visst, pälsen är fortfarande för mjuk, men inte lika mjuk som den brukar bli och hon ser definitivt INTE ut som en vandrande ryamatta som hon gjorde förra gången. Pälsen är bara ren och fräsch och hårstråna har faktiskt helt OK struktur för att vara så tunna. Lite kamning och antistat så ska det nog bli bra.

Jag ser fram emot utställningen i Örebro med både fasa och glädje. Minst en av kattungeköparna kommer med, men annars har jag ansvaret för sju katter. Puuuh! Det blir många burar att inreda och många domare att hålla koll på. Visst är det kul att få spridning på färgerna i kullen, men fem kattungar i fyra grupper blir lite jobbigt. Jag skulle ju vilja höra allas bedömningar, men det blir naturligtvis krockar. Tur att det i alla fall är assistentburet, så jag slipper se till att alla kommer till domarna i tid.

 Nu har jag provbdat Delilah med ett nytt schampo. Förra schampot jag prövade gjorde att hon såg ut som en vandrande ryamatta på utställning, så jag hoppas det här ska vara bättre. Det schampo jag använder till mina andra katter funkar inte alls på Delilah. Hon har helt annorlunda päls, mycket mjukare och silkigare, inte alls som en bra skogkattpäls ska vara.

På ett sätt har hon i alla fall en riktigt bra skogkattpäls: den blir inte blöt! Det är ett elände att bada skogisar! Man duschar och duschar och duschar och DUSCHAR och ändå finns det torr underull. Så man duschar lite mer. Och lite mer. Till slut blir i alla fall pälsen tillräckligt blöt för att börja använda schampo för att blöta ner det sista. Puuuh.

Nu återstår att se hur pälsen ser ut efter en kamning i morgon. Tyvärr är hon helt ur kondition, så det blir att ställa nakenkatt i Örebro. Fast hon är mest med för att ha en katts marginal så jag säkert kan vara med i uppfödningsklassen. Vad spännande det ska bli att ställa kullen!

Sista kattungen, könsbytaren LaPlace, har i kväll hittat sin familj och flyttat. Det var så härligt att se hur han lade sig i knät på sin blivande husse och verkligen adopterade honom direkt!

I helgen flyttade fyra av kattungarna. Jag har fått rapporter från nästan alla om att de börjar känna sig hemma i sina nya familjer. Det är så skönt att de har flyttat till sådana mysiga, trevliga familjer och att de får vara så efterlängtade! Det känns verkligen bra för en uppfödare!

Nu är det bara lille bustrollet LaPlace kvar. Det blev ju lite hastigt ändrade planer för honom efter könsbytet… Han är en så mysig, social och lekfull liten krabat, så jag är nästan avundsjuk på familjen han så småningom kommer att flytta till! Han vill alltid ligga och sova tätt intill någon, aningen katt eller människa. Han är lite ensam nu när alla syskon har flyttat, så han har fått en ny buskompis i Bullen, som faktiskt ställer upp och springer runt och jagar och brottas. Den late kastraten kan än!

I helgen har familjen varit ute på isen både lördag och söndag. Framför allt söndag var en UNDERBAR solig vinterdag på isen!

B har fortfarande inte förstått hur man åker skridskor, så han går på skridskorna eller försöker sparka rakt bakåt för att ta fart. Inte helt lyckat. Han håller i alla fall modet uppe och ger inte upp. Det kommer nog att lossna, bara han fortsätter att envisas.

C, däremot, har plötsligt förstått principen. I lördags började hon ÅKA skridskor! När vi var ute med hennes favoritkompis med familj i söndags, så ville hon bara åka och åka. Hon och jag åkte ut i stora rundan och det krävdes stor övertalning att vända tillbaks mot de andra för att korta av rundan. Jag vill inte befinna mig 2 km från land när hon blir trött! Det var jättesvårt att till slut få med oss henne hem. Hon ville bara fortsätta åka. Men hon var supertrött och orkade knappt gå hem efteråt. Vadjätteroligt att hon gillar skridskor! Det blir kanske långfärdsskridskor för henne framöver. Jag längtar efter att kunna åka ut lite längre turer hela familjen tillsammans.

Calles föräldrar har varit här under helgen. De tog en lång promenad med G i vagnen i går (måndag) så jag kunde ta en skridskotur själv i solskenet. Jag har inte åkt själv nästan sedan tvillingarna föddes, utan jag har bara åkt med barnen, vilket inte innebär så mycket åkande. Jag kände mig lite som Bambi på hal is, ovan och vinglig. Efter ett tag började det komma tillbaks och jag kunde åka avsslapnat och njuta av solen och den vackra omgivningen. Så kör jag ner i en spricka. Kabom rakt framåt med knäna i isen! AAAAJJJJJ!!! Jag åker vidare en stund till, men är öm lite här och där och har fått träningsvärk på framsidan av underbenen efter helgens åkning. Efter ytterligare en vurpa är jag lite sur på mig själv att jag inte tagit med knäskydden. Jag ger upp och linkar hemåt. Det är skönt att åka, men lite jobbigt när man inte kan lyfta blicken från isen för att njuta utan att köra i ner i en spricka. En nackdel med plogade banor…

Det är tur att jag har en ettåring! Mina trotsiga sexåringar (mamma, du är ju dum som en kokosnöt!) får mig att känna som om jag är värdens sämsta mamma. Då finns det i alla fall en liten krabat som fullkomligt dyrkar mamma.

I dag var jag till veterinären för att kattungarna skulle få sin andra vaccination och besiktigas inför flytten. Alla är friska och alla var jätteduktiga vid vaccineringen. Däremot fick jag en otrevlig liten överraskning: LaPlace är en hane! Triiiist!!!

Jag har senaste veckan haft en dialog med en, som det verkar, riktigt bra potentiell fodervärd till henne. Jag tycker det är lite synd att ingen av kattungarna i en så lovande kull ska gå vidare i avel, så jag hade planer på att låta LaPlace få ett par kullar hos en fodervärd. ”Hon” har så grov och bra benstomme för att vara hona och ”hon” är verkligen en gosig och busig och alldeles underbar katt. Så är det en hane… Som är släkt med alla mina tre fertila honor, så jag kan inte använda honom alls.

Jaja, jag är väl inte ofelbar, trots att jag ofta vill tro det!
Jag är i gott sällskap i alla fall. Det finns en viss mycket erfaren uppfödare som sålde en hona. På en utställning när den stora fina honan var ca 8 månader, fick jag se den snygge hane ägarna hade valt ut för hennes första kull. Men när hon kom upp på domarbordet tittade domaren så underligt på henne. Han höll på att blåsa henne i rumpan. Letade han efter silver, eller? Men hon är väl inte silver? Och syns silver bäst i rumpan??? Nä, domaren hittade kulor! Vid åtta månaders ålder! Han hade tex gått igenom veterinärbesiktningen inför leveransen som hona.

I morgon börjar kattungarna flytta. Tre flyttar i morgen och en på lördag. Sedan återstår bara lille könsbytaren LaPlace som jag hastigt och lustigt måste hitta en familj till. Tänk om jag hade sparat numret till alla som ringt och frågat om jag har någon hane kvar när redan Fourier och Holomorf var bokade. Den här kullen har det varit så mycket intresse för hanarna!

6-årstrotsen är HEMSK!!! Till råga på allt så har vi den * 2 eftersom vi har tvillingar!

Det yttrar sig på helt olika sätt. B är sitt vanliga glada jag för det mesta, men ibland får han totalt sammanbrott och bara ligger på golver och skriker och grinar krokodiltårar. Då är han helt oresonlig och knappt kontaktbar. Det kan gälla precis var som helst. Även saker som han vet inte går att ändra på, som att solen skiner eller att taket är uppåt. Han har dessutom blivit ganska bråkig, både i skolan och med C. Hoppas bråkigheten går över när trotsen går över!

C är mer öppet trotsig hela tiden. Vad jag än säger så är det fel. Vad jag än försöker få henne att göra så maskar hon. Det krävs oftast att jag blir riktigt arg innan det händer något. Det är riktigt jobbigt varje morgon när vi ska komma iväg till skolan, med B som bråkar och C hittar på ALLT annat än att borsta tänderna och sätta på sig ytterkläderna. Belöningssystem funkar inte, det har vi testat. Ska det vara nödvändig att bli arg för att hon ska göra som jag säger?

Det finns härliga glädjeämnen med barnen också! Som i går när jag skulle handla och det stod MIELK på listan med B’s spretiga bokstäver. De är så duktiga på att skriva båda två, fast stavningen inte riktigt är på topp än.

Varje kväll läser vi ur första Harry Potter-boken. Äntligen! B tycker det är jättespännande, men C har inte samma tålamod. Faktiskt helt omvänt mot vad jag hade förväntat mig.

Lille G började gå för en dryg vecka sedan! Vi var hemma hos vänner på middag när G helt plötsligt bara ställde sig upp mitt på golvet och började gå. Sedan dess går han! Bara så där. Han bara bestämde sig helt plötsligt för att det var dags. Han har sedan länge gått längs möbler och väggar, men inte vågat släppa taget. Nu gäller det bara att han börjar prata också. Det enda han säger nu är ”mamma” när han är riktigt ledsen.

Kattungarna är så roliga nu! De är sociala och framåt och busiga och precis som kattungar ska vara! Alla utom helsvarta LaPlace är bokade och ska flytta till riktigt bra familjer! Det är så skönt att känna att de verkligen kommer till bra ställen!!! De kommer att bli älskade och mycket väl omhändertagna.

Jag blir så glad när kattungeköpare kommenterar hur sociala och trevliga mina kattungar är! En familj undrade i helgen hur jag gör för att få dem så sociala. Det behövs två saker som båda är lika viktiga: rätt gener och rätt uppfostran! Både mamma och pappa katt är sociala, trygga och stabila. Och från ca tre veckors ålder hanterar jag dem mycket. Dessutom är jag inte försiktig runt kattungarna. De blir vana vid dammsugare, skrammel, barnskrik och omild hantering från barn. Då blir det härdade och trevliga kattungar!

Jag fick en liten skrämselhicka härom dagen när jag upptäckte nya regler för GSD IV på SVERAKs hemsida. Numer ska GSD IV-statusen antingen skrivas in i stamtavlan eller bifogas stamtavlam på ett veterinärintyg. Så jag måste antingen få in mina gamla testresultat till SVERAK eller låta testa om katterna. Och detta helst innan kattungarna levereras om en dryg vecka! PANIK!!! Jag har ingen aning om jag över huvud taget har kvar papprena med testresultaten eftersom jag skickat in dem till Pawpeds för registrering där.

Men det var ingen panik. Nya reglerna gäller kullar födde efter 1/1, så jag slapp undan. Dessutom, efter lite rotande i mina kattmappar, så hittade jag faktiskt testresultaten. Alldeles prydligt i en egen mapp tillsamans med alla HCM-scanningar. Jag har tydligen bättre ordning är jag tror! Alla papper som har med aveln att göra var föredömligt ordnade i en egen mapp också. Duktig Ylva!

Hehe, ”bara” sju veckor sedan senaste inlägget…

Under tiden har C hunnit bryta armen på två ställen och operera ena frakturen. G har hunnit fylla ett år och tvillingarna har hunnit fylla sex år. Gästrummet har blivit renoverat och invigt. Jul och nyår har passerat.

Kattungarna är underbara och har sina alldeles egna personligheter.
Limes är minst men kaxigast och jättecharmig.
Fourier är lagomkatten som är lagom kelig, lagom busig och inte är extrem åt något håll.
LaPlace är clownen, spelevinken coh uppviglaren.
Holomorf är busfröet, den mest aktive och överlägset störste.
Runge-Kutta är lugnast och lite försiktig. ”Fina flickan”.

Maggie har parats med Drakborgens Xerxex Bärsärk, så vi får se om det blir småttingar om ett par månader. Maggie är rätt svårparad, för hon lägger sig på sidan, men jag hoppas de fick till det några gånger i alla fall!

I går kom Grias ungar!

I torsdags, på dag 65, blev hon ett riktigt plåster och ville inte vika från min sida. Dessutom slutade hon äta, så hon visar väldigt tydligt när det börjar närma sig förlossning.

I går, på dag 66, låg hon i sängen brevid mig när hon började slicka sig själv i rumpan intensivt. Vattnet hade gått! Jag sprang iväg och hämtade alla förlossningsprylar (kamera, frottedukar, våg, papper och penna). Under tiden hade hon installerat sig i bolådan. Sedan var det bara att gosa med Gria och vänta.

Efter ca 10 minuter börjar hon krysta ochefter 20 minuter med krystningar till och från föds den första kattungen kl 12:11: en liten bruntabby hona på 80g. Kl 12:31 föds tvåan: en bruntigre och vit hane med vit svanstipp på 104g.

Det var lite knepigt att både ta hand om min egen bebis G och vara helt med Gria. G var rejält hungrig vid det här laget, så det gick inte längre att distahera honom med leksaker. Gria låg lugnt och tog en paus, så nu hann jag hämta en burk fruktpure och få i G den. Dessutom är han inte avvand, så vi låg och ammade ikapp en stund, Gria och jag. Efter att han fått lite mat i magen fick jag G att somna, så jag kunde ägna mig helt åt Gria.

13:25 föds trean: en helsvart hona på 101g. Min första kategori I-katt! Jättekul! Men TÄNK om hon blir smoke och det blir en svartsmoke utan vitt! Vilken dröm!

Här blev Gria helt lugn, så hon fick sin äggula med vispgrädde och låg och ammade. Ettan, som var minst, hade lite svårt att hitta en tutte som dög så jag försökte hjälpa henne. Utan framgång. Inte ens att mjölka fram en droppe gjorde att hon ville suga sig fast. Men det där brukar de lösa själva så småningom… Efter att allt hade varit lugnt ett tag passade jag på att gå och kissa, vilket var mycket välbehövligt. Jag trodde att allt var klart. När jag kom tillbaka höll Gria på att krysta fram fyran kl 14:54: en svart och vit hane på 106g. Hoppsan!

Nu trodde jag definitivt att det var klart, för Gria hade inte varit lika stor den här dräktigheten. Tidigare, när hon fått 6 kattungar, har hon sett ut som en vandrande tunna sista veckan. Inte alls så nu. Jag hade gissat på 3-4 kattungar den här gången. Jag bäddade rent i bolådan, gav Gria kattungemat och satt och gosade med henne medan hon låg och ammade och spann. Myyyys!!! Det började bli dags att hämta tvillingarna från skolan, så jag väckte G, som fortfarande sov, för att åka iväg. Då börjar Gria krysta igen! Jaha, då blir jag sen till skolan! Gria är trött nu och krystar bara fram kattungen och slicka rent den. Den ligger där med bara några centimeter navelsträng ute, så jag vill inte avnavla den, utan måste vänta tills Gria får ork att krysta ut moderkakan också. Det tar lite tid, men det känns som en oändlighet när jag vet att jag är sen. Till slut är det tillräckligt mycket navelsträng framme för att jag ska vilja avnavla och precis då drystar hon också fram sista moderkakan. Det blir en snabb vägning och fotografering innan jag tar G med till bilen och åker iväg. Nr 5 kl 16:16: bruntabby och vit hona på 106g. Nu FÅR hon inte få fler ungar, speciellt inte under den tid jag inte är hemma!

När vi kommer hem är det fortfarande 5 kattungar, så inga nya sladdisar! Jag bäddar rent igen och nu diar alla kattungar utom den sista honan. Skönt! Allt bra i bolådan!

Min duktiga Gria! Jag gillar verkligen att hon definitivt SKA ha med mig under förlossningen. Det är underbart att vara så viktig under en så stor händelse.

Nu har vi dragit igång en ny renoveringsrunda. Nu är det gästrummet och fönstrena på övervåningen som ska bli iordninggjorda. Vi har flyttat dörren till gästrummet och tagit upp ytterligare en dörr för att det ska bli en ”en suite” till gästrummet framöver.

Det är jobbigt under tiden förstås. Damm överallt! Med lille G som kryper omkring i det. Han har konstant vita knän på kläderna nu. Vi har i alla fall tur med vädret. Normal novemberkyla utan fönster skulle ha varit besvärligt.

C & B är på höstlov hos farmor och farfar. G och jag får sovmorgon varje morgon och jag slipper väcka honom på eftermiddagen för att hämta de stora barnen i skolan. Lugn och skönt, alltså.

Det var ett stort och spännande äventyr att själva flyga ner till Göteborg. Calle och jag fick följa med ända till gaten där personal tog över och tog dem ombord på planet. Det var bara när vi ropade åt dem som de vände sig om för att säga hej då. Väl inne (eller kanske uppe i luften?) fick de komma fram och tittta i cockpit. Allt gick jättebra och farmor och farfar fick legitimera sig och hämta ut dem på plats i Göteborg.

Nu har de fulla dagar med skoj! De har varit på sjöfartsmuseet, universeum och på teater. De har så roligt! I morgon kväll kommer de hem igen.

Nu känner jag tydliga fosterrörelser i Grias mage! Två veckor kvar. Hon är inte ett dugg intresserad av bolådan, men mycket intresserad av Calles och min ”garderob”, dvs öppna elfa-backar. Vi har ju ingen riktig garderob än, eftersom vi inte har börjat renovera det som ska bli vårat sovrum.  Vi får försöka kattsäkra backarna på något sätt när det närmar sig mer…

Nu är det snart två veckor sedan Maggie och Lewis träffades. En dryg vecka till så hoppas jag att Camilla kan se hallontuttar. Det här var verkligen sista chansen, för nu har Lewis inga kulor längre.

Gria är troligen dräktig. Hon fick hallontuttar 3 veckor efter parningen enligt plan, men sedan hittade jag en liten pöl med blodblandad vätska, som skulle kunna indikera ett missfall. Förhoppningsvis var det bara ett foster som aborterades och att resten finns kvar, för Gria mår bra och verkar fortfarande dräktig. Hon har nu gått 5 veckor och har börjat bli lite rundare om magen. Hon är som vanligt kelig och jättemysig när hon är dräktig.

Min duktiga vackra supermamma Gria! Hon är den bästa avelshona jag kan tänka mig! Hon har förutsägbara och tydliga löp. Kanske lite VÄL tydliga löp… Hon har enkla dräktigheter och enkla förlossningar och insisterar på att jag ska vara med, vilket jag tycker är en fördel. Hon är sedan en exemplarisk mamma, förutom att hon är en flyttgubbe de första veckorna.

Älskade Gria, vad jag ser fram emot att vi ska få kull tillsammans igen! Hon kommunicerar så tydligt vad hon vill och väntar med att börja krysta tills mina barn är i säng och jag kan koncentrera mig helt på henne. Hon har fått 6 kattungar i båda sina tidigare kullar. Hon tar själv hand om de första ungarna, men låter mig utan problem låna ungarna för att väga. Efter  3-4 ungar får jag en väldigt tydlig blick från henne där jag förstår att hon är trött och vill att jag tar hand om resten av ungarna. Då krystar hon fram ungarna men låter mig avnavla och torka torrt.

Jag längtar efter kattungar nu!

Maggie har dessutom börjat löpa, så det blir förhoppningsvis äntligen dags för en kull efter henne. Det ska bli jättespännande att se hur hon är som mamma! Alltid spännande med en honas första kull! Och med både Maggies och Lewis underbara temperament kan det inte bli annat än odrägligt tillgivna kattungar! Bästa sorten!!!

Stackars C har fått problem med sina framtänder. Hennes mjölktänder i överkäken fram har varit lösa rätt länge nu, men inte ramlat ur. För en dryg vecka sedan började tandköttet svullna upp, så vi gick till tandläkaren.
Hennes mjölktänders rötter har inte lösts upp som de borde, så de ramlar inte ur och sitter alltså i vägen för de permanenta tänderna som försöker pressa sig fram. Detta har gjort att hon fått en infektion i tandköttet och att de permanenta tänderna knuffat mjölktandsrötterna åt sidan så de sitter helt snett och vint. Stackars C har ont i tänderna och kan inte bita. Dessutom ser hon verkligen för hemsk ut i munnen just nu!

Hon äter antibiotika för att ta hand om infektionen och ska på onsdag tillbaks till tandläkaren för att dra ut de mjölktänder som vägrar släppa taget.

Margarita började löpa förra veckan, så jag hämtade hit både henne och Ch S*Lisjöskogens Lewis Lazy för parning. Tyvärr kom Maggie ur löpet, så jag tror inte de hann få till det. Eftersom Maggie kommer tydligen ur löpet ganska lätt när hon flyttas så får hon bo kvar här tills hon löper om. Hon har ju bott här lite till och från, så hon känner mina katter och de funkar fint tillsammans (förutom med Jalla som fräser). Det var så mysigt att se Lewis och Maggie tillsammans! De trivs ihop och gillar varandra. Båda är dessutom så trevliga, gosiga, trygga, stabila och sociala katter att jag verkligen vill att det blir kattungar i den kombinationen. Vilka mysiga kattungar det kan bli!!!

Lagom till att Lewis åkt hem började i stället Zangria löpa. Vi får se om det är lämpligt att hon får åka till sin kavaljer den här vändan eller om vi väntar ett löp. Men Grias löp är inte att leka med. Hennes avgrundsvrål är verkligen imponerande!!! Hur ett sådant ljud kan komma från en så liten kropp är fullständigt obegripligt!