Tokig kattant och småbarnsmamma

Hehe, ”bara” sju veckor sedan senaste inlägget…

Under tiden har C hunnit bryta armen på två ställen och operera ena frakturen. G har hunnit fylla ett år och tvillingarna har hunnit fylla sex år. Gästrummet har blivit renoverat och invigt. Jul och nyår har passerat.

Kattungarna är underbara och har sina alldeles egna personligheter.
Limes är minst men kaxigast och jättecharmig.
Fourier är lagomkatten som är lagom kelig, lagom busig och inte är extrem åt något håll.
LaPlace är clownen, spelevinken coh uppviglaren.
Holomorf är busfröet, den mest aktive och överlägset störste.
Runge-Kutta är lugnast och lite försiktig. ”Fina flickan”.

Maggie har parats med Drakborgens Xerxex Bärsärk, så vi får se om det blir småttingar om ett par månader. Maggie är rätt svårparad, för hon lägger sig på sidan, men jag hoppas de fick till det några gånger i alla fall!

I går kom Grias ungar!

I torsdags, på dag 65, blev hon ett riktigt plåster och ville inte vika från min sida. Dessutom slutade hon äta, så hon visar väldigt tydligt när det börjar närma sig förlossning.

I går, på dag 66, låg hon i sängen brevid mig när hon började slicka sig själv i rumpan intensivt. Vattnet hade gått! Jag sprang iväg och hämtade alla förlossningsprylar (kamera, frottedukar, våg, papper och penna). Under tiden hade hon installerat sig i bolådan. Sedan var det bara att gosa med Gria och vänta.

Efter ca 10 minuter börjar hon krysta ochefter 20 minuter med krystningar till och från föds den första kattungen kl 12:11: en liten bruntabby hona på 80g. Kl 12:31 föds tvåan: en bruntigre och vit hane med vit svanstipp på 104g.

Det var lite knepigt att både ta hand om min egen bebis G och vara helt med Gria. G var rejält hungrig vid det här laget, så det gick inte längre att distahera honom med leksaker. Gria låg lugnt och tog en paus, så nu hann jag hämta en burk fruktpure och få i G den. Dessutom är han inte avvand, så vi låg och ammade ikapp en stund, Gria och jag. Efter att han fått lite mat i magen fick jag G att somna, så jag kunde ägna mig helt åt Gria.

13:25 föds trean: en helsvart hona på 101g. Min första kategori I-katt! Jättekul! Men TÄNK om hon blir smoke och det blir en svartsmoke utan vitt! Vilken dröm!

Här blev Gria helt lugn, så hon fick sin äggula med vispgrädde och låg och ammade. Ettan, som var minst, hade lite svårt att hitta en tutte som dög så jag försökte hjälpa henne. Utan framgång. Inte ens att mjölka fram en droppe gjorde att hon ville suga sig fast. Men det där brukar de lösa själva så småningom… Efter att allt hade varit lugnt ett tag passade jag på att gå och kissa, vilket var mycket välbehövligt. Jag trodde att allt var klart. När jag kom tillbaka höll Gria på att krysta fram fyran kl 14:54: en svart och vit hane på 106g. Hoppsan!

Nu trodde jag definitivt att det var klart, för Gria hade inte varit lika stor den här dräktigheten. Tidigare, när hon fått 6 kattungar, har hon sett ut som en vandrande tunna sista veckan. Inte alls så nu. Jag hade gissat på 3-4 kattungar den här gången. Jag bäddade rent i bolådan, gav Gria kattungemat och satt och gosade med henne medan hon låg och ammade och spann. Myyyys!!! Det började bli dags att hämta tvillingarna från skolan, så jag väckte G, som fortfarande sov, för att åka iväg. Då börjar Gria krysta igen! Jaha, då blir jag sen till skolan! Gria är trött nu och krystar bara fram kattungen och slicka rent den. Den ligger där med bara några centimeter navelsträng ute, så jag vill inte avnavla den, utan måste vänta tills Gria får ork att krysta ut moderkakan också. Det tar lite tid, men det känns som en oändlighet när jag vet att jag är sen. Till slut är det tillräckligt mycket navelsträng framme för att jag ska vilja avnavla och precis då drystar hon också fram sista moderkakan. Det blir en snabb vägning och fotografering innan jag tar G med till bilen och åker iväg. Nr 5 kl 16:16: bruntabby och vit hona på 106g. Nu FÅR hon inte få fler ungar, speciellt inte under den tid jag inte är hemma!

När vi kommer hem är det fortfarande 5 kattungar, så inga nya sladdisar! Jag bäddar rent igen och nu diar alla kattungar utom den sista honan. Skönt! Allt bra i bolådan!

Min duktiga Gria! Jag gillar verkligen att hon definitivt SKA ha med mig under förlossningen. Det är underbart att vara så viktig under en så stor händelse.

Nu har vi dragit igång en ny renoveringsrunda. Nu är det gästrummet och fönstrena på övervåningen som ska bli iordninggjorda. Vi har flyttat dörren till gästrummet och tagit upp ytterligare en dörr för att det ska bli en ”en suite” till gästrummet framöver.

Det är jobbigt under tiden förstås. Damm överallt! Med lille G som kryper omkring i det. Han har konstant vita knän på kläderna nu. Vi har i alla fall tur med vädret. Normal novemberkyla utan fönster skulle ha varit besvärligt.

C & B är på höstlov hos farmor och farfar. G och jag får sovmorgon varje morgon och jag slipper väcka honom på eftermiddagen för att hämta de stora barnen i skolan. Lugn och skönt, alltså.

Det var ett stort och spännande äventyr att själva flyga ner till Göteborg. Calle och jag fick följa med ända till gaten där personal tog över och tog dem ombord på planet. Det var bara när vi ropade åt dem som de vände sig om för att säga hej då. Väl inne (eller kanske uppe i luften?) fick de komma fram och tittta i cockpit. Allt gick jättebra och farmor och farfar fick legitimera sig och hämta ut dem på plats i Göteborg.

Nu har de fulla dagar med skoj! De har varit på sjöfartsmuseet, universeum och på teater. De har så roligt! I morgon kväll kommer de hem igen.

Nu känner jag tydliga fosterrörelser i Grias mage! Två veckor kvar. Hon är inte ett dugg intresserad av bolådan, men mycket intresserad av Calles och min ”garderob”, dvs öppna elfa-backar. Vi har ju ingen riktig garderob än, eftersom vi inte har börjat renovera det som ska bli vårat sovrum.  Vi får försöka kattsäkra backarna på något sätt när det närmar sig mer…

Nu är det snart två veckor sedan Maggie och Lewis träffades. En dryg vecka till så hoppas jag att Camilla kan se hallontuttar. Det här var verkligen sista chansen, för nu har Lewis inga kulor längre.

Gria är troligen dräktig. Hon fick hallontuttar 3 veckor efter parningen enligt plan, men sedan hittade jag en liten pöl med blodblandad vätska, som skulle kunna indikera ett missfall. Förhoppningsvis var det bara ett foster som aborterades och att resten finns kvar, för Gria mår bra och verkar fortfarande dräktig. Hon har nu gått 5 veckor och har börjat bli lite rundare om magen. Hon är som vanligt kelig och jättemysig när hon är dräktig.

Min duktiga vackra supermamma Gria! Hon är den bästa avelshona jag kan tänka mig! Hon har förutsägbara och tydliga löp. Kanske lite VÄL tydliga löp… Hon har enkla dräktigheter och enkla förlossningar och insisterar på att jag ska vara med, vilket jag tycker är en fördel. Hon är sedan en exemplarisk mamma, förutom att hon är en flyttgubbe de första veckorna.

Älskade Gria, vad jag ser fram emot att vi ska få kull tillsammans igen! Hon kommunicerar så tydligt vad hon vill och väntar med att börja krysta tills mina barn är i säng och jag kan koncentrera mig helt på henne. Hon har fått 6 kattungar i båda sina tidigare kullar. Hon tar själv hand om de första ungarna, men låter mig utan problem låna ungarna för att väga. Efter  3-4 ungar får jag en väldigt tydlig blick från henne där jag förstår att hon är trött och vill att jag tar hand om resten av ungarna. Då krystar hon fram ungarna men låter mig avnavla och torka torrt.

Jag längtar efter kattungar nu!

Maggie har dessutom börjat löpa, så det blir förhoppningsvis äntligen dags för en kull efter henne. Det ska bli jättespännande att se hur hon är som mamma! Alltid spännande med en honas första kull! Och med både Maggies och Lewis underbara temperament kan det inte bli annat än odrägligt tillgivna kattungar! Bästa sorten!!!

Stackars C har fått problem med sina framtänder. Hennes mjölktänder i överkäken fram har varit lösa rätt länge nu, men inte ramlat ur. För en dryg vecka sedan började tandköttet svullna upp, så vi gick till tandläkaren.
Hennes mjölktänders rötter har inte lösts upp som de borde, så de ramlar inte ur och sitter alltså i vägen för de permanenta tänderna som försöker pressa sig fram. Detta har gjort att hon fått en infektion i tandköttet och att de permanenta tänderna knuffat mjölktandsrötterna åt sidan så de sitter helt snett och vint. Stackars C har ont i tänderna och kan inte bita. Dessutom ser hon verkligen för hemsk ut i munnen just nu!

Hon äter antibiotika för att ta hand om infektionen och ska på onsdag tillbaks till tandläkaren för att dra ut de mjölktänder som vägrar släppa taget.

Margarita började löpa förra veckan, så jag hämtade hit både henne och Ch S*Lisjöskogens Lewis Lazy för parning. Tyvärr kom Maggie ur löpet, så jag tror inte de hann få till det. Eftersom Maggie kommer tydligen ur löpet ganska lätt när hon flyttas så får hon bo kvar här tills hon löper om. Hon har ju bott här lite till och från, så hon känner mina katter och de funkar fint tillsammans (förutom med Jalla som fräser). Det var så mysigt att se Lewis och Maggie tillsammans! De trivs ihop och gillar varandra. Båda är dessutom så trevliga, gosiga, trygga, stabila och sociala katter att jag verkligen vill att det blir kattungar i den kombinationen. Vilka mysiga kattungar det kan bli!!!

Lagom till att Lewis åkt hem började i stället Zangria löpa. Vi får se om det är lämpligt att hon får åka till sin kavaljer den här vändan eller om vi väntar ett löp. Men Grias löp är inte att leka med. Hennes avgrundsvrål är verkligen imponerande!!! Hur ett sådant ljud kan komma från en så liten kropp är fullständigt obegripligt!

Nu vill jag ha kattungar!!!

Jag väntar på att både Maggie och Gria ska börja löpa så de får åka iväg till sina respektive kavaljerer.

C och B har sett mycket fram emot att få börja skolan. Nu har de börjat i förskoleklass och trivs jättebra med det.
B hade en besvikelse bara (eller en tidig insikt i svenska skolsystemet?). Efter två dagar i skolan säger han besviket: Jag trodde jag skulle få LÄRA mig saker!

Det blir kanske lite tråkigt med ett år i förskoleklass för två vetgiriga barn som redan har knäckt koden till att läsa och skriva. Men det finns mycket annat som är viktigt att lära sig!

Vi har haft en härlig sommar!

Vi har varit mycket i Bohuslän, där vi varit några gånger på Nordens Ark.

Amurtiger

Röd panda

Röd panda

Amurleopard

Amurleopard

Kissemiss

Ibis

B var ett stort leende hela tiden!

C & B på sin första ridtur

B

C

Det blev många härliga dagar på stranden med krabbfiske och bad.

C fiskar krabba

B bad i Boviken

Bad!

Letar efter musslor

Calle

G med farmor och farfar

B

C

G med pappa

Lille G vill helst av allt stå och gå. Han har börjat försöka dra sig upp till stående själv med hjälp av allt som råkar finnas i närheten, både människor och möbler. Han är dessutom rätt nära att lyckas. Men lugna ner dig, grabben! Du kan ju inte ens krypa utan att välta omkull lite nu och då!!! Lär dig krypa ordentligt först! Vi måste verkligen sätta hjälm på honom om han börjar ställa sig upp redan nu. Han är inte ens 8 månader. Usch! Alldeles för tidigt! Och som sagt, han kryper ju inte ens stadigt än.

Calle får göra i princip allt renoveringsjobb, både hemma och i stugan, så jag tänkte att jag för en gångs skull skulle dra mitt strå till stacken och göra lite nytta själv. Jag skulle måla falu rödfärg på fasaden till bagarstugan. Det kräver ju inte så mycket underarbete. Bara att borsta av fasaden och måla på nya färgen. Lätt fixat!!!

Väl på plats i stugan inser jag att det är lite mer arbete: rensa undan hallon och brännässlor som växer runt huset på två sidor. Jag började ändå med lite borstning på ena väggen för att värma upp mig och komma igång. När jag väl kommer till de övre regionerna på stege inser jag ytterligare ett problem: Det finns minst två ingångar till getingbon i denna vägg. Jag står och tittar på getingarna som flyger in och ut ett tag. Inser att jag är kyckling. Sedan går jag över till hallon- och brännässleavverkning i stället. Efter att ha kommit två meter in är jag svettig och trött och tar en paus. Skrattar gott åt mig själv. Det var inte mycket till arbete jag åstadkom! Efter pausen är jag ändå fylld av ny arbetslust, så större delen av väggen (utom området runt getingbona) blir borstade.

Så blir det äntligen dags att måla en vägg. Det står på färgpytsen att man ska stryka tunnt. Jaha…? Hur stryker man tunnt på en vägg med grova, torra, spruckna, delvis murkna stockar från 1700-talet? Det är bara att fylla penseln och klegga dit så mycket färg som möjligt. Hoppas på att färgen går ner så djupt i de imponerande sprickorna och gliporna att det i alla fall inte blir värre. På sina ställen, där stockarna är murkna, känns det mest om att försöka måla en hög med sågspån. Hur gör man det tunnt??? När jag kommer en bit upp på stegen blir det svårt med färgburken. Var har man den så den står kvar stadigt? Calle kommer ut och ser på tafatta Ylva och löser problemet: han tar över! Han målar färdigt resten av det borstade området, inklusive getingområdet!

Så gick det med mitt försök att bidra till renoveringen. Det resulterade i mer jobb för Calle! Jag lovar att aldrig mer försöka ”hjälpa till” genom att hitta på egna projekt!
(Fast jag monterade faktiskt den nya taklampan till köket efteråt!)

I går var jag och hälsade på hos SE*Sudderuddens med S*Luddhögens Isa som har fått kattungar. Det är så roligt att se att Grias och Delilahs fina linjer går vidare! Kattungarna var förstås underbart söta och roliga och charmiga och alldeles underbara! Den person som kan motstå 4 veckor gamla kattungar är konstig! Eventuellt silver var svårt att bedöma på det här stadiet, men jag kunde komma med en gissning i alla fall. Isa har jättefina silverkontraster, men är ganska rufistisk, vilket inte gör det enklare att bedöma silver på hennes ungar. Vi får väl se när kontrasterna dyker upp…

Det har varit en ganska varm sommar hittills och Bullen har det rätt jobbigt i värmen. Nu har vi köpt en billig trimmer och trimmat bort all päls på magen på honom. Dessutom har jag jobbat duktigt med efileringssaxen och tunnat ur hans knickers och sidor. Nu ska han förhoppningsvis slippa de svettovor han annars får på somrarna och klara av att hålla sig ren i rumpan lite bättre. Stackars luddhög!

G är nu 7,5 månad gammal. Han har precis börjat krypa ordentligt och är jättenöjd med att kunna förflytta sig själv. Tyvärr är han inte helt stabil än, så ibland välter han helt utan förvarning. Just nu har han ett litet blåmärke på ögonbrynet efter en omkullvältning.

Det märks att min mjölk inte längre räcker till, för han har vaknat oftare och oftare på natten. Nu har vi tagit tag i det. Vi försökte intensivt att få honom att dricka välling, men han totalvägrade. Han kniper med munnen och vänder bort huvudet när flaskan kommer i närheten. Han skriker sig hellre till sömns hungrig än att ta vällingen. Nu får han gröt sent på kvällen, sedan får han ingen tutte förrän tidigast 6 på morgonen. Nu är mamma hård och konsekvent, men jag måste få börja sova på nätterna! Nu har vi kommit så långt att han de senaste två nätterna bara har vaknat en gång. Då grinar han en stund och somnar om. Mycket bättre än att vakna 4-5 gånger per natt som jag gjorde förut!

C och B har lugnt sommarlov. Bad i poolen, hoppa studsmatta och bygga lego. Barnen och jag var nere i Bohuslän i två veckor innan midsommar och vi har varit i stugan i Dalarna en halv vecka. Nu har Calles semester börjat, så det är mysigt att få vara tillsammans hela familjen. Det är många småprojekt som ska fixas på huset också. Takrenoveringen håller fortafarande på, men nu tar de också semester, så vi måste ha byggnadsställningarna kvar hela sommaren. :-/
Det blir jättesnyggt med de nya plåtarbetena och efter semestern är det förhoppningsvis dags att lägga det nya teglet.

Nu är huset omringat av byggnadsställningar och byggarna har börjat riva taket. Hela yttertaket, inklusive all plåt, ska bytas ut. Det verkar ha varit i grevens tid, för en del av det trä som blev exponerat av det som hittills är rivet är ruttet. Ibland känns det som att huset hinner förfalla fortare än vi hinner rusta upp det.

Det är verkligen tur för huset att vi köpte det när vi gjorde. Ett par år till utan omvårdnad så hade det kanske varit svårt att rädda det. Nu är det mycket jobb, men det går.

Lite jobbigt blir det nu med hantverkare igen. Vi har i alla fall dragit för gardinerna till sovrummen på övervåningen så vi slipper se (och synas av) morgontidiga hantverkare som står på byggnadsställningen precis utanför fönstrena.  Fast det problemet går snart över i alla fall. Flera av fönstrena är i så dåligt skick att de måste tas ur och repareras. Då blir det att spika byggskivor för öppningarna i stället. Det ska gå långt innan jag byter ut ett gammalt fönster med synligt ojämnt glas! Hur gammaldags en modern fönsterbåge än ser ut ger det inte mycket om inte även glaset ser gammalt ut!

Just nu känner jag mig som en mästare på att göra barnmat. Mina tre försök hittills har mottagits riktigt bra:
lax, ärtor, majs, avocado
lax, avocado, potatis
köttfärs, morot, tomater, spaghetti
Fast vi hade en liten incident härom veckan med en ärtpure: Gustaf nös rejält med munnen full av illgrön gegga, vilken blev sprutad över mitt ansikte och stackars oskyldiga Bullen som råkade sitta brevid på bordet. Det blev lite saneringsjobb. Tur att det inte var morotspure, som är i princip omöjligt att tvätta bort från kläderna.

Vi har tagit ytterligare ett steg mot den Berglinska normalfamiljen: vi har skaffat studsmatta! Barnen är förstås glada och gav den det positiva betyget: jättestudsig! Själv får jag väl erkänna att jag har lite träningsvärk i vaderna…
Apropå träningsvärk så har jag börjat försöka komma tillbaks till min pre-Gustaf-kropp. Jag har skickat efter Zumba-filmer och har börjat svettas ensam och osedd i källaren framför filmduken. Jag, som har dansat så mycket genom åren, inbillade mig att detta skulle bli relativt enkelt och jätteroligt. Tyvärr hade jag lite för höga tankar om min egen förmåga. Just latinska rytmer faller sig inte riktigt naturligt för mig. Salsa går bra, men en del andra danser känns bara onaturliga och styltiga för min svenskt stela kropp. Att lära mig steg är en sak, det går rätt bra, men när jag sedan försöker få med höfter och armar är jag glad att jag inte har en spegel eller att någon annan ser mig.

Gustaf har fått två tänder, kan sitta utan stöd långa stunder och vill mer och mer vara med i allt familjen gör. Vi har plockat fram gåstolen och den blev genast populär. Nu kan han förflytta sig dit han vill! Han tycker INTE om att somna och skriker och bråkar när han är sömnig. Allt för att försöka att inte somna. Obeglipligt! Det som är så sköööööönt att sova!
Jag får fortfarande inte sova hela nätter. Han vill inte ta flaska med välling, så det brukar bli 3-4 nattvakningar med amning. Mammamjölk är fortfarande det enda som gäller på kvällar och nätter. Det är kanske dags att vara lite envisare med att han ska dricka välling på kvällen. Jag längtar efter att få sova ordentligt!

Skärmen på min bärbara dator lade av, så datorn har varit inlämnad på reparation. Tyvärr tog det över en månad innan de fick in en ny skärm, så jag har varit utan dator läääänge.

De första dagarna var det lite kämpigt att inse att mina grödor i Farmville höll på att vissna, men jag bestämde mig för att inte använda Calles dator för nöjessurfning och tidsfördriv, utan bara för viktiga saker. En dryg månads Facebook- och Farmville-detox har nog varit nyttigt för mig.

På kattfronten inget nytt. Gria löpte innan påsk men hennes tilltänkta kavaljer var inte längre tillgänglig. Nästa löp ska hon få träffa en snygg yngling, men hon löper inte om! Det ser ut som om vi måste vänta tills hon börjar löpa i höst innan hon kan bli parad igen. Maggie är på p-piller igen, så det blir höstparning för henne också. Både skulle ju paras redan i höstas, så kullarna blir ett helt år senare än min ursprungsplan. Jag vill ha kattungar NUUUUUU!!!

Snart drar nästa husprojekt igång: lokala byggfirman ska lägga om taket åt oss, inklusive all plåt. Det blir många barnvagnspromenader och långa fikastunder på stan framöver för att slippa bygget…
Calle har rivit ut golvet i källaren, som var byggt med träreglar direkt på den fuktiga bottenplattan, så det var både mögligt och ruttet. Det får vara naket betonggolv där ett tag nu. Det är så mycket annat som är högre prioriterat och måste åtgärdas före.

Det är spännande med en ny trädgård! Jag måste ju kunna odla grönsaker, så Calle har byggt fyra odlingslådor åt mig. Nu är plocksallad, ruccola, morötter, rädisor, sockerärter, dill, gräslök och potatis på väg upp. Tomaterna är nyplanterade och jag väntar på att persilja och rödbetor ska titta upp.
Jag vet inte om det är någon ide att åtgärda den gröna mattan (det finns inte så många grässtrån i mattan av mossa och kirskål). När huset är färdigrenoverat ska vi ändå göra om hela trädgården, så vi bara klipper eländet tills vidare och försöker hindra kirskålen från att ta över helt. Jag HATAR kirskål!!!!!!!!!!
Vi har anlitat en kompis som är trädgårdsdesigner för att tänka till och rita upp hur vi ska göra om trädgården framöver. Det ska bli så spännande att se hur det blir! Jag har längtat efter en riktig gammaldags köksträdgård och nu finns det äntligen plats för det!
Just nu är trädgården fantastisk. Körsbärsträd och hägg har precis blommat över och baksidan är ett vitt hav av blommande äppelträd. Under hasslarna ut mot gatan dök det upp en trevlig överraskning i våras: massor av blåsippor! Det blir lite bekymmersamt att försöka flytta dem när det blir dags att ta ner hasslarna, för det skulle vara helgerån att helt enkelt gräva bort allihopa.

G växer så det knakar. I lördags började hans första tand titta fram. Han diar fortfarande mestadels, men äter smakportioner på kvällen. Potatis- och morotspure har inte varit någon höjdare, men havregröt, majspure, avocado och ärtpure är mumsigt.
Det är så underbart med en bebis! Jag njuter helhjärtat av honom och tycker det går mycket fortare för honom att bli äldre än jag tyckte det gick för C och B. Det kändes som om de var riktigt små bebisar mycket längre.

I dag fick jag en ordentlig skrämselhicka: smärta i bröstet och pirrningar i händer och fötter. Livrädd ringde jag sjukvårdsupplysningen som skickade ambulans. Det hann cirkulera många tankar medan jag väntade på ambulansen. Är C o B tillräckligt gamla för att ha konkreta minnen av mig om jag skulle försvinna? Lille G är bara 3 1/2 månad, så han skulle absolut inte komma ihåg mig. Hur kan jag ha hjärtproblem? Jag som har lågt blodtryck och äter hyfsat nyttigt. Fast sedan G kom har det inte blivit så mycket fysisk aktivitet. När C o B är på dagis är prio ett att SOVA.
Jag ammade G så han skulle vara fulltankad och jag nytömd ifall jag måste åka in.

Ambulansen kom och personalen frågade en massa, tog blodtryck och EKG som sändes in till hjärtspecialist. Till min enorma lättnad var mitt EKG helt normalt. Det är inget fel på mitt hjärta! Diagnosen blev i stället stress och ordinationen att ta det lugnare och ta ett glas rött till middag.

Ojojoj! Nu gäller det att försöka lyssna på kroppen när den sagt ifrån så tydligt, men hur sjutton gör man det med tre småbarn och allt annat som händer i livet???

Nu är rummen på övervåningen i stort sett färdigrenoverade. Elektrikern blev färdig i dag, så nu kan vi börja flytta in. Barnen har själva fått välja både kulör och motiv på väggarna i sina egna rum. I helgen målade jag ett piratskepp och en Hello Kitty. Gissa vilket som tillhör vem!  

Nu ska det bli skönt att flytta upp till sovrummen, städa ur huset ordentligt och få bara BO ett tag!!!